Om mig


Jag är en tjej född 85 som har levt med Chrons sjukdom sedan 1997. Jag har gått på olika typer av behandlingar och även legat inlagd på sjukhus en del med jobbiga skov.Idag får jag antikroppar mot sjukdomen, Remicade, och är i princip helt symptomfri och kan leva ett helt normalt liv. Det här är min blogg om hur det är att leva med Chron, och jag skildrar mest hur jag har det idag, hur behandlingen går osv.Jag kommer även gå tillbaka i tiden och kolla journaler från förr och skriva lite kring min sjukdom under tonåren med allt vad det innebar.Har du några frågor, vilka som helst, tveka inte att fråga!


fredag, januari 11, 2008

Karolinska

Remicade idag igen då. Och Venofer.
Venofer är järn som man får intravenöst, och kan ju säga att jag verkligen behövde det. Har varit väldigt trött på sistone, samt svimmat och känt yrsel en hel del. Mitt blodvärde har varit alldeles för lågt den senaste tiden också.

Allt gick så klart väldigt bra, förutom när jag rörde på höger arm där nålen sattes idag.
Så fort jag rörde armen minsta lilla pep droppmaskinen och flödet stoppade. Därför låg jag mest still och läste bok idag, och pratade lite strunt med sköterskorna om hur den senaste tiden varit osv.
När allt var klart fick jag följa med syster A in till en dator i dikteringsrummet och se bilder från min Koloskopi. Och det var verkligen så inflammerat som jag kom ihåg det, nästan värre.
Tyvärr gick det varken att skriva ut eller skicka bilder från det programmet, så kunde inte få några bilder att spara. Jämför ju annars från gång till gång genom att spara bilder själv. Bra att ha och se tillbaka på.
(Tror jag är värre på att samla bilder än en gravid kvinna när det gäller ultraljud).

Ska bli lite bättre på att uppdatera här är det tänkt. Men vi får se hur det går med den saken. Händer ju inte så mkt just nu när jag mår så bra som jag gör.
Men har tänkt kolla igenom lite gamla journaler framöver och se lite hur jag haft det genom åren samt försöka komma ihåg hur det varit under skoven. Det är ju de som är mest intressanta att berätta om eftersom de är svårast att förstå sig på som utomstående. Sen är det ju verkligen spännande med behandlingen och så nu, kan det verkligen vara så här bra på riktigt? Eller är det bara just nu? Vem vet? Det återstår att se helt enkelt :)