Att Leva Med Chron: En dag kvar

Om mig

Jag är en tjej född 85 som har levt med Chrons sjukdom sedan 1997. Jag har gått på olika typer av behandlingar och även legat inlagd på sjukhus en del med jobbiga skov.Idag får jag antikroppar mot sjukdomen, Remicade, och är i princip helt symptomfri och kan leva ett helt normalt liv. Det här är min blogg om hur det är att leva med Chron, och jag skildrar mest hur jag har det idag, hur behandlingen går osv.Jag kommer även gå tillbaka i tiden och kolla journaler från förr och skriva lite kring min sjukdom under tonåren med allt vad det innebar.Har du några frågor, vilka som helst, tveka inte att fråga!

torsdag, november 08, 2007

En dag kvar

Imorgon ska jag vara på Karolinska kl 09:00. Remicadeinfusion.
Har en massa blandade känslor just nu. Förväntan blandas med ångest. Hopp med förtvivlan.
Det sistnämnda är väl det jag känner minst av, som tur är. Men jag känner det ändå. Jag kan inte förstå varför jag ska behöva gå igenom allt det här. Varför jag inte ska få leva "normalt". Även om jag gör det mer och mer. Och nog alltid har gjort i andras ögon.

Men förväntan är den känslan som dominerar. Helt klart. För jag tror att den här antikroppsbehandlingen kommer vara bra för mig. För en gångs skull tror jag att jag kommer att vara förskonad från svåra biverkningar. Även om jag är medveten om att det kanske inte riktigt är så. Men jag tänker positivt och gör det bästa av situationen.

Imorgon ska jag dit som sagt, och jag åker in själv. Alla jag känner jobbar eller pluggar. Och jag har sagt att det går bra, att jag klarar mig själv. Jag är ju en stor tjej :)
Men i min hjärna utspelar sig en rad olika senarios om hur det kommer vara imorgon. Jag som är så nålrädd kommer få panik. Men å andra sidan har de ju jättebra personal, så det ska inte vara några som helst problem alls. Och jag är ju rätt bra på att få som jag vill i sådana här situationer, och vågar säga till om det är något som inte känns bra. Så det kommer gå bra imorgon ska ni se!